Om du inte orkar läsa alla långa inlägg…

Det finns så mycket att dela med sig av om resor och upplevelser. Men ibland är det kanske bara så att man vill titta på bilder och få lite inspiration? I så fall kan man kika på vårt instagramkonto istället för att läsa alla långa inlägg här.

Följande länk borde fungera för att komma dit: http://www.instagram.com/reseperspektivet

img_4418
Bild tagen med mobilen i Göteborg hösten 2015. En sån där lyckosamt varm och somrig höstdag tror jag det var.

 

Advertisements

Första resan med bebis – Bilsemester i Norrland

När vår första son var tre månader var det dags att packa in oss i bilen och dra till släkten i Norrland. Vi såg det som en nyttig övning inför den stora resan vi planerade: två månader i Thailand året därpå då han skulle vara fyra och en halv månad när vi åkte. Den kan du läsa om här på bloggen i ett annat inlägg. Jag har inte riktigt fått till en bra lösning med taggar och kategorier än men det är på gång.

IMG_2602.JPG
Hunden passade gärna på att låna babyskyddet när tillfälle gavs. Av förklarliga skäl togs inte så många foton på den här resan. Dagsljuset i Norrland vintertid är extremt sparsamt plus att vi mest var inomhus pga pytteliten bebis. 

Vi packade i alla fall in oss själva, bebis och hund i en lånad kombi och körde hundra mil uppåt landet i bitvis snökaos. Bodde hos släktingar och hade överlag en enkel och bekväm resa. Den jobbigaste biten var Umeå-Lycksele då vädret verkligen inte var gynnsamt. Sikten var cirka fem meter framför bilen, snön fullkomligt öste ner och temperaturen närmade sig tjugo minusgrader… Vägens slut och dikets början var diffusa i mörkret. Då var jag en aning nervös och undrade stilla om vi var dumma i huvudet som släpat med oss vår lilla bebis ut på detta äventyr. Men till slut kom vi fram och allt gick bra. Dagen efter hade vädret slagit om till ett par plusgrader och snön blaskade bort.

Lärdomar från resan?

Blöjbyten på halvfräscha bensinstationstoaletter är ett mindre exotiskt inslag på resor av den här typen. Så vi fick lära oss att ha koll på packningen, till exempel att alltid ha tillräckligt många blöjor och våtservetter i skötväskan för en eventuell bajskatastrof. Dessa kan ju inträffa oftare än vad man önskar.. Och flera omgångar med extrakläder både till sig själv och bebisen är smart.

En bra grej om man ska köra bil väldigt långt är förstås att se till att vara utvilad, inte ha bråttom, ha koll på vädret om det är en säsong med dåligt väglag, ha koll på att bilen fungerar som den ska. Egentligen inte så stor skillnad mot en vanlig långresa bara för att man har en bebis med sig. När barnen är lite större blir mat och underhållning desto viktigare.

Det viktigaste med den här resan var nog att vi blev av med ”resa med barn-oskulden”. Vi vågade oss ut, sova borta och allt det där. Allting gick jättebra som det ju oftast gör, även om man kan måla upp alla tänkbara scenarion i förväg – tänk om han kräks ner hela bilen, skriker sig medvetslös på bensinmacken, blir jättesjuk och får hög feber när vi sitter fast i en snödriva längs en öde landsväg i Norrlands inland, och så vidare. Inget av detta inträffade och vi gick stärkta ur upplevelsen – redo för nästa resa mot betydligt varmare breddgrader.

En månad på Bali – Förberedelser

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi åker på vår nästa resa hela familjen. Vi ska återigen vara föräldralediga tillsammans, denna gången en månad på Bali. När vår första son var bebis tillbringade vi två månader av föräldraledigheten i Thailand och det är något av det bästa vi har gjort. Förutom själva barnen då 🙂 Det finns ett tidigare inlägg om Thailandsvistelsen här i bloggen.

Därför var det ett enkelt beslut att börja planera för ännu en längre utlandsvistelse i samband med att andra barnet kom till världen. Vi funderade över olika alternativ men fastnade till slut för Bali av många anledningar: vi känner ingen som varit där som inte är lyrisk över öns vackra natur, härliga klimat, vänliga människor etc. Det låter helt enkelt som ett paradis på alla som varit där. Några googlingar stödjer samma teori.

Dessutom beskrivs Bali överallt som barnvänligt, vilket ju är ett relativt begrepp. Jag tror att i princip alla resmål kan vara mer eller mindre barnvänliga beroende på hur man lägger upp resan. Vi har gjort en del resor och utflykter som kanske inte skulle ha beskrivits som “barnvänliga” med barnet/barnen. Men mer om det kommer i framtida inlägg.

Nu börjar iallafall lite resfeber smyga sig på. Packlistan börjar ta form och jag har rotat fram sommarkläderna. Yngsta sonen har precis varit rejält förkyld men börjar piggna till som tur är. Min farhåga är att någon av de andra i familjen hinner insjukna innan vi åker, så vi trycker i oss citron, ingefära, vitlök osv i oändlighet nu!

Den långa flygresan är egentligen mitt enda orosmoment just nu, och egentligen är det bara vår sexmånaders jag oroar mig för vad gäller den. Fyraåringen är väldigt lugn och älskar att kolla på film så han kommer vara lätt att sysselsätta på planet. Han har ju dessutom flugit en hel del i sitt liv och har viss resvana.

Fortsättning följer..

Två månader i Thailand med bebis

Redan när vi väntade vårt första barn började vi planera en längre utlandsvistelse under föräldraledigheten. Det verkade vara en ypperlig tid i livet för det, när allting annat liksom stannar av ett tag och vi båda hade möjlighet att vara lediga samtidigt tack vare dubbeldagarna från Försäkringskassan. Sonen föddes i september och vi ägnade en del tid under hösten åt att leta flyg, ordna pass och visum och hitta hyresgäster till vår lägenhet i Göteborg. Min pappa bor i en by som heter Huay Yang i Thailand, den ligger tio mil söder om Hua Hin och det var dit vi skulle resa.

I slutet på januari bar det äntligen av. Vi åkte från Landvetter på eftermiddagen, bytte flyg i Helsingfors sedan direkt till Bangkok. Eftersom det var nattflyg tänkte vi att sonen skulle sova större delen av resan. Det gjorde han väl i och för sig, men han fick någon slags skrikattack mitt i natten. Det hade aldrig hänt innan så vi blev ganska skärrade och nervösa. Flygvärdinnorna verkade dock vana och gjorde inte en min vilket kändes lugnande. De har nog upplevt skrikande bebisar förr.

En härlig grej med att flyga med en bebis är att man känner sig som en kunglighet; vi seglade förbi säkerhetskontrollen trots en hel väska full med flytande mjölkersättning. Vi fick gå före i kön till boarding eftersom vi hade bokat en speciell plats med babysäng. Väl i Bangkok var det ännu mer gräddfil, de kom och hämtade oss från den evighetslånga kön till passkontrollen och vi fick gå vid sidan om. Vi har även fått liknande behandling på senare resor, de flesta är otroligt hjälpsamma när du kommer med en liten bebis. Tyvärr verkar specialbehandlingen avta med barnens ålder.

Med tanke på att vi var nyblivna föräldrar hade vi inget större behov av äventyr på den här resan. Vi kom ganska snabbt underfund med att det vi ville allra helst var att tillbringa tid tillsammans i vår nya lilla familj. De enda utflykterna vi gjorde var till närliggande orter som Thap Sakaae, Ban Gruud och Prachuap (stavningen är säkert helt fel). Bara dagsresor, förutom när vi åkte till Hua Hin och bodde över en natt. Hua Hin tilltalade oss inte särskilt mycket. För många turister, barer och mer hektiskt tempo än Huay Yang.

Huay Yang är en sömnig liten by där man mest träffar på svenska pensionärer och enstaka barnfamiljer, i alla fall i februari-mars när vi var där och då det är lågsäsong. Under december-januari är det betydligt fler turister, jag tror det är en övervägande majoritet svenskar även då. Många svenskar är bofasta under delar av året och har hus i inhägnade områden som bevakas av vakter. Inne på dessa områden finns ett eller flera gemensamma poolområden och många likadana hus med små trädgårdar till. Det är oftast ett sådant hus du kan hyra om du vill bo just i Huay Yang, och säkert ser det likadant ut på många ställen i Thailand.

Huset vi hyrde låg i ett sådant område och hade två sovrum, ett vardagsrum/kök samt en altan. När vi var där var bara ett fåtal av husen bebodda så det var ganska ödsligt på området. Fördelen var att vi hade poolen för oss själva de få gånger vi var där. Oftast åkte vi ner till havet istället, där fanns flera härliga strandrestauranger med solstolar under skuggande tak där vi kunde tillbringa hela dagarna. Annars händer det inte så mycket i byn. Naturen är vacker men inget särskilt jämfört med övriga Thailand skulle jag tro. Det finns en tågstation så det går bra att åka tåg från t ex Bangkok dit. Det går också bussar både från Bangkok och Hua Hin. Ett lugnt, trevligt ställe om man inte vill uppleva för mycket äventyr men ändå ha sol, bad och god mat. Det finns många restauranger att välja på och allt är väldigt billigt förutom ett fåtal lite finare ställen. Huay Yang utvecklas dock i rask takt, nya restauranger och bostadsområden byggs upp hela tiden.

Bilder på altanen på huset där vi bodde. Det fina tältet av myggnät lånade vi av pappa och hans tjej. Mycket praktiskt om man är rädd för Denguemyggor! Men vi använde det inte så mycket.

Kostnader och praktiskt

Med hjälp av kontakter hittade vi ett hus att hyra i två månader för 5500 kronor per månad. Det var också den summan vi hyrde ut vår lägenhet hemma för under samma period, så vi lyckades mer eller mindre kvitta boendekostnaden. Ofta går det att förhandla ner priset på hus lite om du tänker bo där en längre period. Det blir ju lättare för hyresvärden med en och samma hyresgäst under en längre tid. Sedan är det bra att dubbelkolla att det t ex ingår wifi och städning i priset. Det har blivit lättare nu när airbnb finns, det är en tjänst vi ofta använder oss av för att boka boende numera.

Troligtvis levde vi billigare i Thailand än vad vi hade gjort hemma under samma period. Visserligen åt vi både lunch och middag ute varje dag men oftast valde vi relativt billiga restauranger och maträtter. Prisklassen varierar ganska mycket mellan de enklaste och de dyraste ställena, så det finns alternativ även i en så liten by som Huay Yang. En middag kan gå på allt från 20 till 250 kronor, men närmare den lägre summan.

Vi hade inte direkt några andra utgifter förutom bensin till mopeden, blöjor, mjölkersättning och ytterst lite shopping. Sonen var ännu så liten att han bara drack mjölkersättning och gick så smått över till välling medan vi var där.

På första bilden ett av våra favorithak, Kai’s vid stranden. På kvällarna befolkades den tomma restaurangen mest av herrelösa hundar, dock snälla sådana. Till höger en bild på gränsen mot Burma, det ligger ganska nära Huay Yang. Vid gränsen finns en stor marknad som är rätt kul att besöka. Tror den, eller stället heter Dan Singkhon eller något sånt. 

Flygresan

Vi flög från Landvetter till Helsingfors, därifrån direkt till Bangkok. Bytestiden i Helsingfors var relativt kort men jag upplevde inte att det var något problem på vägen dit. På hemvägen däremot, missade vi det tänkta flyget till Landvetter på grund av försening så vi fick vänta några timmar extra på Helsingfors flygplats. Tyvärr minns jag inte alls vad flygresan kostade, och eftersom det är fyra år sedan nu har jag inte kvar några uppgifter på det.. Men det är väl ofta billigast att boka i ganska god tid, typ två månader innan avresa senast.

Från Bangkok till Huay Yang tar det cirka fyra timmar med bil eller buss. Vi hade i förväg ordnat med en chaufför från byn, det finns flera sådana alternativ eller helt enkelt en taxi. Hade vi rest utan barn hade jag tagit buss eller tåg. Kanske blir det nästa gång vi åker, när barnen är större.

Det bästa med Thailandsresan

Det bästa var helt klart all tid vi fick tillsammans i vår nya familj, utan att behöva tänka på vardagspraktiska saker som matlagning, handla, städa, jobba etc. Att bara vara, i ett fantastiskt klimat dessutom. Såklart var det roligt att få möjlighet att umgås mycket med min pappa som jag annars aldrig träffar mer än några dagar om året eller vartannat år, då han är hemma i Sverige. En tredje positiv sak var all den goda maten vi fick möjlighet att prova. Vi försökte testa så mycket som möjligt och ville gärna äta vad thailändarna äter. En del mat lyckades vi aldrig riktigt förstå oss på. Det finns ett talesätt att thailändare äter allt utom turister och bilar och jag är böjd att hålla med.

Underbara stranden, dagtid och kvällstid. Helt klart ett av de stora plustecknen med Thailand. I den lilla byn var vi dessutom ofta helt ensamma på milslånga kritvita sandstränder. 

Överlag är människorna vänliga, öppna, hjälpsamma och service-minded. Vi fick som förklaring att det är en stor skam att behöva säga nej eller inte kunna hjälpa en medmänniska i thailändarnas kultur. Kanske har det med buddhismen att göra. Detta fick vi ett absurt exempel på en kväll när vi besökte en restaurang lite senare än vanligt. Vi frågade om de hade öppet och de nickade glatt och tog emot oss. Men det tog lite lång tid att få in maten tyckte vi. I efterhand visade det sig att kocken egentligen hade slutat och åkt hem, men när vi kom dit ville de inte behöva neka oss utan ringde tillbaka kocken. En annan gång beställde min sambo en stor Chang (öl) på en restaurang. Den var slut, men istället för att säga det skickade de iväg en i personalen att åka och hämta mer Chang någon annanstans. Det var tydligen bättre än att skamset behöva erkänna att den var slut.

Vi upplevde att kärleken till barn är omfattande. På en del restauranger tog personalen vår son i famnen och bar omkring på honom för att avlasta oss medan vi åt. Kanske var det en smart taktik, för de restaurangerna återvände vi ju gärna till förstås. Sedan kan jag tänka mig att något mer överbeskyddande föräldrar skulle bli nervösa av att personalen går iväg med deras barn, ut i köket för att hälsa på kockarna och kanske en gammal farmor, haha. Jag upplevde dock en så överväldigande godhet och värme från alla vi träffade så jag var aldrig det minsta orolig för att något skulle hända vår son. Men så var det också en liten by och jag kanske inte hade varit lika bekväm om det hade hänt på en stökig marknad i Bangkok.

Det sämsta

Jag kan egentligen inte se några nackdelar med själva resan. Jag ångrar absolut inte att vi gjorde den. Ska man ändå säga något negativt om själva byn vi bodde i och som kanske gäller Thailand överlag, så är det just de skarpa gränserna mellan lokalbefolkning och ”falanger” dvs utlänningar (foreigners). Kulturellt men framförallt socioekonomiskt är det milsvid skillnad.

Huay Yang består nästan av två parallella samhällen. Längs huvudgatan eller utanför de inhägnade områdena bor thailändare i enkla hus och skjul med plåttak. Vid stranden och inne på områdena bor västerlänningar i flotta, vita villor med stora altaner och swimmingpool. Självklart finns det undantag, och kvinnor i byn har blivit tillsammans med falanger och bildat familj. Det är jättevanligt med sådana familjekonstellationer i byn. En del bofasta falanger har lärt sig språket och umgås mer med thailändare än västerlänningar. Men överlag är det stora skillnader och en slags barriär mellan de två världarna vilket vi inte riktigt kände oss bekväma med. Det är samma sak nästan vart man än reser, det där kruxet att finna sig i rollen som rik västerlänning på besök.

I Huay Yang är turismen än så länge ganska småskalig vilket gör att man inte känner sig som en vandrande påse pengar som på många andra ställen. När vi var i Hua Hin till exempel stod det inkastare och försäljare längs varenda gata och försökte få vår uppmärksamhet. Så är det ännu inte i Huay Yang. Tyvärr kommer det väl att exploateras mer och mer i likhet med många andra turistorter.

Vandra med (bära på) småbarn

Vandra med småbarn – Bärselen är din bästa vän

Vi har ganska begränsad erfarenhet av att vandra med barn, men några turer har det blivit. Förutom kortare vandringsturer i närområdet har vi varit i Härjedalen, Norge samt tre nationalparker i USA (Zion National Park, Bryce Canyon och Grand Canyon). Det är en form av resande som jag varmt rekommenderar om man gillar naturen och lite fysisk aktivitet på semestern. Få saker gör mig så rofylld i själen som en dag ute på fjället med de vackra vyerna, den klara luften och tystnaden.

img_4451
En kort vandringsled, så kallad Guldtur, i Ljusnedal, strax utanför Funäsdalen i Härjedalen 2013. 

Vi har hittills aldrig tältat med barnen, det skulle ju innebära lite mer packning och förberedelser. Det blir säkert tältsemester i framtiden dock. Framförallt gick vi mycket långpromenader med hund och bebis när äldsta sonen var nyfödd till cirka två år. En viktig för att inte säga avgörande aspekt av vandring med småbarn är så klart transporten av dem. Barnvagn är inget bra alternativ på de flesta längre vandringar utan det är sjal, sele eller bärstol som gäller. Dessa funkar från att barnet är i princip nyfött eller några veckor (i alla fall sjalen) tills de väger runt 20 kilo om man orkar det (det är maxvikten på vår bärsele) men vid det laget går de förmodligen hellre själva. Vår äldsta son är fyra år nu och väger 18 kilo, men det finns inte på kartan att vi skulle bära honom i selen längre 🙂

När vi var i USA hade vi inte med oss någon bärsele men vi hyrde en bärstol av märket Vaude när vi var i Springdale, strax innan Zion National Park. Den använde vi under tre dagar i Zion, Bryce och Grand Canyons nationalparker med sonen som då var nästan tre år. För det mesta var han nöjd, men han ville ta många pauser och kliva ur och gå själv och upptäcka saker. Oftast sov han i bärstolen, vilket är bra men hade ibland effekten att nattsömnen blev lite kortare.

barstol_bryce
Bryce Canyon 2015, där vi vandrade omkring en hel dag med sonen på ryggen. Fantastiskt fin nationalpark. 

Bära barn – världens bästa grej

Redan från första dagen vi kom hem från BB började vi med bärsjal med äldsta sonen. Jag har inte nördat in mig på området så jag kan inga märken eller sorter, men den vi lånade var en lång, stretchig variant som gick att knyta på massa olika sätt. För att få den där viktiga kroppskontakten, särskilt för sambon som inte fick den i samband med amning som jag fick, var bärsjalen ett ypperligt hjälpmedel i början. Mysigt och varmt för bebisen och du får händerna fria.

Efter några månader och framförallt när vi var i Thailand, blev bärsjalen utbytt mot en BabyBjörn. Den användes dagligen under resan och var oumbärlig vid t ex flygbyten när båda händerna behövdes. Dessutom var det det effektivaste sättet att få sonen att somna, gå omkring med honom i selen. Ett tag trodde jag att vi skulle nöta upp en ring på golvet i huset vi hyrde i Thailand, så många cirklar som man gick där för att få honom att somna mitt på dagen när promenader utomhus var otänkbara på grund av värmen och solen.

När vi kom hem från Thailand hade han hunnit bli 6,5 månader och var för tung för den ganska oergonomiska BabyBjörnen. Nu var det dags att uppgradera. Vi köpte en bärsele av märket Pognae som vi läst positiva omdömen om. Den är relativt lik en ErgoBaby tror jag – men återigen så är jag inte särskilt inläst på märken och funktioner. Pognaen har ett stabilt midjebälte och en lucka som går att fälla upp för att skydda barnets huvud när hen ska sova, eller som solskydd. Det visade sig vara ett klockrent köp och vi använde den flitigt från att han var 6-7 månader till cirka två år. Sedan ärvdes den av kusiner och har nu åter kommit i vår ägo när andra sonen är född och används lika mycket om inte ännu mer. Så jag kan vittna om att den är otroligt slitstark också, såhär fyra år och tre barn senare är den fortfarande fullt funktionsduglig om än lite solblekt.

Vi var sugna på lite längre vandringar och tyckte att en bärstol med ryggsäck och regnskydd vore smidigt. Vi köpte en MacPac. Tyvärr kände jag ganska kort efter inköpet att den inte riktigt var anpassad för min ringa storlek, den satt bättre på sambon. Men den har hängt med på ett antal längre skogspromenader och några fjällturer. Den är utrustad med avtagbart soltak, myggnät, ett mindre regnskydd för lätta stänk samt ett större överdrag vid riktiga skurar. Det faktum att barnet sitter i en slags stol gör att det blir väldigt bekvämt och han kunde sova långa stunder i den även när den stod på marken. Då surrade vi fast den i ett träd för att den inte skulle välta. Sedan finns det ett ganska generöst lastutrymme bakom och under barnet. En kanonbra bärstol, men kanske inte för dig som är lite kortare och mindre. Denna stol fick följa med oss i Funäsdalen och i Norge. Jag bar korta sträckor men fick ont i ryggen efter en stund, då avlastningsbältet som ska sitta över höfterna inte riktigt fungerade på mig hur vi än justerade inställningarna.

barstol_norge.JPG
En glad bebis i sin bärstol i Norge 2013

Sammanfattningsvis om att vandra med barn och framförallt att bära på dem, eftersom det är vad vi hittills har provat på, kan jag bara säga: gör det! Ett fantastiskt sätt att resa på eftersom det är enkelt och smidigt, du har händerna fria, barnet kommer nära din kropp och du har bra koll på dem. Du får lite extra vikt att bära på vilket ger lite mer träning, om bärhjälpmedlet sitter rätt och är ergonomiskt vill säga. Vandringsresor är ett fridfullt, billigt och miljövänligt sätt att resa på. Det är enkelt att hitta vackra ställen att vandra på, jag kan lova att det finns fina leder inom ett bekvämt reseavstånd från dig var du än bor. Dessutom på i stort sett alla platser i världen går det att hitta fina platser att upptäcka till fots.

Vissa barn kanske inte gillar att bli burna på det sättet, men det är nog i vissa fall en vanesak. Vi började som sagt från dag ett med båda barnen och hittills har det funkar även med son nummer två som nu är sex månader. Han sover i selen på någon av oss varje dag, kortare eller längre stunder.

Varför reseperspektivet?

Kan vi skapa en bättre värld genom att resa?

Jag tycker att fler barn ska få möjligheten att se och uppleva världen utanför sitt eget hemland och få fina minnen för livet. Vi som bor i Sverige är priviligierade på många sätt; inte nog med att vi bor i ett av världens rikaste länder som har haft fred rekordlänge – vi har också ett unikt välfärdssystem, fungerande demokrati, relativt jämställt och jämlikt, ett fungerande rättssystem, väl utbyggd infrastruktur, jag kan fortsätta länge.

img_3732
Delsjön utanför Göteborg

Ur ett globalt perspektiv är vi ett litet, okänt pytteland långt upp i norra Skandinavien – vi är bara en liten plutt på jorden. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det, men genom att resa och uppleva andra platser ökar liksom den insikten – vi är så obetydliga i det stora hela. Livet pågår överallt, hela tiden, med eller utan Sverige och svenskarna. Jag tycker det är skönt att tänka på det när debatterna rasar över nationalsången på skolavslutningar, köttfria måndagar, trängselskatt och Alfons Åbergfilmer som borde förbjudas. De där debatterna kan göra mig galen och då undrar jag vad det är för idiotisk värld vi lever i, hur orkar folk bråka om sådant? Men så kan man ju tänka att varje land har sina små och stora problem och tampas med dem utifrån sitt perspektiv. Tänk att vi har det SÅ bra i Sverige att vi faktiskt KAN diskutera på den nivån, då vet man att man lever i en oerhört priviligierad tillvaro. Det försöker jag vara glad och tacksam över. Trots debatter på dagisbarnsnivå ända upp i riksdagen. Trots de som på riktigt tror att vårt land skulle gå i konkurs för att vi hjälper flyktingar. Trots att en del tycker att det är en mänsklig rättighet att få säga negerboll. Vi har det så bra, och det inser jag genom resandet. Även om vi inte vanligtvis bor i slummen när vi reser så får man ändå en uppfattning om hur olika liv det går att leva här på jordklotet. Barn växer upp i alla möjliga klimat och miljöer och blir friska, smarta människor överallt på hela jordklotet. Inte bara i Sverige. Och vi har inte lösningen på alla jordens problem med vårt sätt att leva.

Det blev en lång och förvirrad utläggning, men det är i alla fall en anledning till att jag tycker att resandet och att uppleva andra kulturer är en så viktig del i en människas liv – perspektiv. Reseperspektivet 🙂

img_3959
På väg…

Välkommen!

This is the post excerpt.

Juni 2016

Såhär i väntans tider med son nummer två (vecka 40+) passar jag på att dra igång en blogg! Varför inte, jag har inget bättre för mig just nu. Mer än att vänta, vänta och vänta. BB-väskan är packad, bebiskläderna tvättade och spjälsängen riggad och klar. Jag har mobilsurfat ohälsosamt mycket de senaste veckorna när jag har varit ledig, vilket har lett mig fram till idén som plötsligt dök upp i huvudet idag: jag ska starta en reseblogg. Om hur det är att resa med barn och då inte de typiska charterresorna all inclusive.

Jag gillar att skriva och har länge sökt efter ett sätt att få utlopp för min skrivarlust. Så jag kanske inte fyller någon tom lucka i bloggosfären direkt, men det är ett forum som jag tycker är kul och enkelt. Kanske kan någon finna glädje i att läsa, precis som jag har roat mig med att läsa massvis med bloggar om allt möjligt nu när jag gått hemma och räknat ner dagarna. Om inte annat är det roligt för min egen skull att skriva om och på så sätt kunna återuppleva våra fantastiska resor.

September 2016

Som man säger i akademikervärlden: Vad är syftet?

Jag vill att fler ska vilja och våga resa med bebisar och barn, för det är en särdeles passande tid i livet att göra det. I Sverige har vi förmånen att få hela 480 föräldradagar från Försäkringskassan per barn, vi kan till och med vara lediga samtidigt om man är två föräldrar. Vårt första barn föddes i september 2012 och den speciella lediga perioden med vårt barn ville inte jag uppleva i ett mörkt, kallt och regnigt Göteborg utan hellre under ett parasoll på en strand i Thailand. Jag kanske är mer väderberoende än vissa andra, men mörkret och kylan påverkar mitt humör och välbefinnande enormt mycket. Jag klarade oktober till januari bättre genom att planera och se fram emot resan och ordna med det praktiska så som packning, pass och visum. Resan gav oss nya erfarenheter och intryck och vi fick en fantastisk tid tillsammans, alla tre. På det sättet har vi fortsatt att utvecklas genom resandet, alla tre och numera fyra.

Vilka är vi?

Vi är en familj med två vuxna i trettioårsåldern och två barn som nu har hunnit bli fyra år och ett halvår. Vi bor strax utanför Göteborg och jobbar båda två, och barnen går på förskola. Våra intressen är matlagning, träning och att bara umgås med vänner, familj och varandra. Sen lägger vi förstås mycket av vår lediga tid på att resa, planera resor, drömma om framtida resor och minnas tillbaka genomförda resor. Vi försöker att alltid leva hållbart, även om resandet i sig kan vara energikrävande – särskilt flyg- och bilresor. Men vi jobbar på att inte leva så rysligt mycket över våra tillgångar – vare sig det gäller tid, pengar eller miljön.

Ingen av oss jobbar i resebranschen, men vi reser en del i jobbet och har det även som intresse sedan unga år båda två. Tillsammans har vi täckt in samtliga kontinenter utom Oceanien och Afrika, de återstår för oss att utforska som familj. Hoppas att ni vill följa med och läsa om våra resor!

Alla foton som publiceras i bloggen är tagna av oss om ingenting annat anges. Fråga gärna om lov innan du lånar bilder.

img_3984
Familjen i Grand Canyon 2015, när vi bara var tre stycken. Numera är vi fyra och säkerligen är vi snart tillbaka i denna underbara nationalpark.