Roadtrip i USA med treåring – Del 1

Vi bestämde oss någon gång under julledigheten 2014 och bokade resan på juldagen. Nästkommande sommar bar det av till det stora landet i väst. Jag har varit i USA två gånger tidigare, min sambo hade inte varit där förut. Min senaste resa var 2004 då jag hälsade på min halvsyster som bor i Los Angeles. Även denna gång tänkte vi besöka henne, och en annan vän som vid tillfället bodde i Saint George, Utah.

Glad kille på stranden i Santa Monica, Los Angeles

Rent allmänt med resor är det ju en stor fördel om man kan ”dra nytta” av folk man känner som man kan hälsa på. Dels för att få träffa dem förstås, men också för husrum och personlig guidning i området. Spelar ingen roll om det är Linköping, Las Vegas eller Bangkok, det är alltid bra att få tips från någon som bor på stället.

Vi planerade resan lite halvnoga som vanligt. Stämde av med syrran att vi kunde landa hos henne några dagar först så att vi slapp leta hotell direkt. Vi bokade hyrbil i förväg vilket visade sig vara en aning krångligt. Det finns så många firmor att välja på och när vi väl hade valt en behövde vi ägna en hel del tid åt att försöka hyra en bilbarnstol också. Slutligen fick vi ett diffust löfte per telefon om att det skulle finnas en bilbarnstol att hämta upp på biluthyrningsfirman ”i mån av tillgång”. Kändes sådär, men det ordnade sig sen. Dock blev jag övertalad att uppgradera hyrbilen när vi väl var framme, så den ganska billiga Toyota Prius vi skulle ha hyrt blev till en snordyr Jeep Cherokee… oups. Men oj vad lyxigt det var att cruisa runt i den splitternya jättebilen. Jag är glad att vi tog den istället, för vi tillbringade så många timmar i bilen. Man betalar vid återlämnandet av bilen så var beredd på att ha tillräckligt med pengar då. Det tillkommer ofta massa kostnader för allt möjligt som åtminstone inte vi hade full koll på (men som säkert stod i finstilt text i hyreskontraktet).

Boendet löste vi under resans gång, vi hade inte någon färdigspikad resrutt. Vi visste bara att vi skulle möta upp vår kompis i Saint George som ligger ett par timmar med bil från Las Vegas. Sen satte han ihop ett tredagarsprogram med hotell/motellboende och besök i tre nationalparker – superbra! Han arbetar för ett företag som heter Backroads och han gjorde ungefär samma runda med oss som han brukar göra med de grupper som bokar resa via dem. 

Aktiv semester i Bryce Canyon National Park

Om vi hade åkt själva till nationalparkerna hade vi inte alls fått ut lika mycket av besöken. Dessa tre dagar var de mest aktiva på hela resan, det blev en hel del långa vandringsturer med sonen i bärstol på ryggen. Jag har insett att nationalparkerna nog behöver ett helt eget inlägg, så det får bli del två av USA-resan.

Efter nationalparkerna firade vi 4th of July med vänner i Saint George och sedan åkte vi tillbaka mot västkusten och Santa Barbara. En stad som är lite mindre och lugnare än Los Angeles, verkligen ett härligt ställe. Vi var där i tre dagar och tog det lugnt, hängde vid poolen på hotellet, gick på zoo, promenerade längs stranden, körde en sväng upp mot ”wine country”, den danska staden Solvang och en annan pittoresk liten stad, Los Olivos där vi testade lokalbryggd öl. Vin är kanske inte vår stora passion, dessutom svårt att gå på vinprovning med en treåring i släptåg. Så det blev några öl istället i samband med middagar. Utan barn hade vi nog utforskat fler vingårdar. Men området är fantastiskt vackert och trevligt att köra igenom.

De sista dagarna på resan körde vi ner till Los Angeles igen, tog en dag på stranden i Malibu och en natt i Karlsbad som ligger söder om LA. Anledningen var egentligen att vi skulle besöka Legoland som ligger där, men vi tvekade eftersom det kostade mycket och sonen var så pass liten då så vi visste inte om det skulle vara värt det. Det slutade med att vi bara hängde på stranden, besökte ett mikrobryggeri med kombinerad pizzeria, Pizzaport. En trevlig vistelse men det finns inte mycket att göra i Karlsbad utöver ovanstående. Ganska sömnig liten håla.

Praktiskt

Flygresan

Vi var borta från 26 juni till 15 juli. Vi bokade flygresan via en onlineresebyrå som heter Travelgenio. Tror vi hittade till just den genom att söka på flygstolen.se eller något. Vi brukar börja där för att kolla priser och tider och jämföra. Sedan väljer jag gärna en resebyrå som har tydlig och bra layout och bra information på sin hemsida. 

Vi flög med Lufthansa från Landvetter via Frankfurt och landade i Los Angeles, och samma väg tillbaka. Flygresan dit tog 1h 45 min + 11h 35 min. Flygresan hem tog 10h 50min + 1h 35min. Totalpris 15250 kronor för flyget och detta var 2015.

Boende

Bodde i min systers hus i LA (Pacific Palisades), på hotell i Las Vegas (Tropicana 550 kr/natt men här finns det massor att välja på och det är billigt pga stor konkurrens tror jag), Springdale (bodde på en supermysig anläggning som heter Cliffrose), intill Bryce Canyon (billigt motell), Grand Canyons norra sida (hyrde en ministuga – dyrt!), St George (superbilliga motell finns det gott om här), Lancaster (motell 727 kr/natt), Santa Barbara (ca 8000 kr för tre nätter, jättefint ställe som heter Inn by the Harbour) och Karlsbad (billigt motell).

Priset per natt varierar beroende på standard. Det finns superbilliga motell nästan överallt, ett bra alternativ om man inte har höga krav. Bra att tänka på är att frukosten nästan alltid är katastrof på sådana ställen. Och då är vi inte kräsna.. Men det fanns ibland bara mjölk och färgade sockerflingor, och kanske någon inplastad muffins. Det var samma sak på nästan alla ställen vi bodde på utom i Santa Barbara där den var lite bättre.

Dyraste boendet var hotellet i Santa Barbara, delvis för att det var hög standard men också för att vi var sent ute med att boka. Några dagar tidigare var priset lägre, men vi velade och bestämde oss till slut för det ändå, och då hade priset gått upp. Men det var ett jättefint och ganska litet hotell som varje dag bjöd på ost och vin samt kakor och mjölk i lobbyn – trevligt! Frukosten var också helt okej, en av de bättre under hela USA-vistelsen (det vill säga det fanns färsk frukt, bröd och marmelad, typ).

Sammanfattning av resan: fördelar

USA är ett enkelt land att resa i, särskilt för oss svenskar tror jag. Vi kan språket och vi är kulturellt ganska lika. Valutan är lätt att räkna om och det enda man behöver tänka på är att man själv ska lägga till serviceavgift på restauranger och dylikt. Amerikanare är mestadels öppna, gästvänliga, trevliga och pratglada. Det är lätt att ta sig runt med bil (både bra och dåligt förstås eftersom trafiken i LA är bedrövlig), det finns ställen att bo på överallt och nästan alltid finns det något att göra för barn. På restauranger t ex får man alltid någon form av pyssel eller målarpapper och kritor när man kommer in med barn.
Mindre bra (med barn): Las Vegas

Här tillbringade vi inte ens ett dygn och vi var nästan bara på hotellet under den tiden. Mest på grund av den obarmhärtiga ökenhettan, det var cirka 45 grader när vi var där. Vi strosade omkring lite i ett av de gigantiska hotellkomplexen med bio, restauranger och såklart mängder av casinon. Men det är inte direkt något som speglar våra intressen så vi kände oss ganska nöjda med att bara ha sett spektaklet. Kanske hade vi stannat lite längre och hittat på lite mer om vi inte haft just en treåring och om det varit lite svalare.

Egentligen var nog Las Vegas det enda stället jag tänkte att vi borde åkt till utan barn istället för att få ut lite mer av besöket. Men egentligen är ju ingen av oss några fans av casinon, lyx och flärd, neon och billiga drinkar. Så det var ingen stor förlust direkt.

Sammanfattningsvis så är Kalifornien ett fantastiskt ställe att resa runt i, vädret är helt perfekt sommartid (typ svensk högsommar när den är som bäst) och det finns massor att göra, fina stränder, god mat osv. En av få nackdelar är väl att det är dyrt, beroende på växelkurs är det lika dyrt eller dyrare än i Sverige. Så se till att börja spara pengar i god tid innan ni bokar resan hit. 

 

Advertisements

Vandra med (bära på) småbarn

Vandra med småbarn – Bärselen är din bästa vän

Vi har ganska begränsad erfarenhet av att vandra med barn, men några turer har det blivit. Förutom kortare vandringsturer i närområdet har vi varit i Härjedalen, Norge samt tre nationalparker i USA (Zion National Park, Bryce Canyon och Grand Canyon). Det är en form av resande som jag varmt rekommenderar om man gillar naturen och lite fysisk aktivitet på semestern. Få saker gör mig så rofylld i själen som en dag ute på fjället med de vackra vyerna, den klara luften och tystnaden.

img_4451
En kort vandringsled, så kallad Guldtur, i Ljusnedal, strax utanför Funäsdalen i Härjedalen 2013. 

Vi har hittills aldrig tältat med barnen, det skulle ju innebära lite mer packning och förberedelser. Det blir säkert tältsemester i framtiden dock. Framförallt gick vi mycket långpromenader med hund och bebis när äldsta sonen var nyfödd till cirka två år. En viktig för att inte säga avgörande aspekt av vandring med småbarn är så klart transporten av dem. Barnvagn är inget bra alternativ på de flesta längre vandringar utan det är sjal, sele eller bärstol som gäller. Dessa funkar från att barnet är i princip nyfött eller några veckor (i alla fall sjalen) tills de väger runt 20 kilo om man orkar det (det är maxvikten på vår bärsele) men vid det laget går de förmodligen hellre själva. Vår äldsta son är fyra år nu och väger 18 kilo, men det finns inte på kartan att vi skulle bära honom i selen längre 🙂

När vi var i USA hade vi inte med oss någon bärsele men vi hyrde en bärstol av märket Vaude när vi var i Springdale, strax innan Zion National Park. Den använde vi under tre dagar i Zion, Bryce och Grand Canyons nationalparker med sonen som då var nästan tre år. För det mesta var han nöjd, men han ville ta många pauser och kliva ur och gå själv och upptäcka saker. Oftast sov han i bärstolen, vilket är bra men hade ibland effekten att nattsömnen blev lite kortare.

barstol_bryce
Bryce Canyon 2015, där vi vandrade omkring en hel dag med sonen på ryggen. Fantastiskt fin nationalpark. 

Bära barn – världens bästa grej

Redan från första dagen vi kom hem från BB började vi med bärsjal med äldsta sonen. Jag har inte nördat in mig på området så jag kan inga märken eller sorter, men den vi lånade var en lång, stretchig variant som gick att knyta på massa olika sätt. För att få den där viktiga kroppskontakten, särskilt för sambon som inte fick den i samband med amning som jag fick, var bärsjalen ett ypperligt hjälpmedel i början. Mysigt och varmt för bebisen och du får händerna fria.

Efter några månader och framförallt när vi var i Thailand, blev bärsjalen utbytt mot en BabyBjörn. Den användes dagligen under resan och var oumbärlig vid t ex flygbyten när båda händerna behövdes. Dessutom var det det effektivaste sättet att få sonen att somna, gå omkring med honom i selen. Ett tag trodde jag att vi skulle nöta upp en ring på golvet i huset vi hyrde i Thailand, så många cirklar som man gick där för att få honom att somna mitt på dagen när promenader utomhus var otänkbara på grund av värmen och solen.

När vi kom hem från Thailand hade han hunnit bli 6,5 månader och var för tung för den ganska oergonomiska BabyBjörnen. Nu var det dags att uppgradera. Vi köpte en bärsele av märket Pognae som vi läst positiva omdömen om. Den är relativt lik en ErgoBaby tror jag – men återigen så är jag inte särskilt inläst på märken och funktioner. Pognaen har ett stabilt midjebälte och en lucka som går att fälla upp för att skydda barnets huvud när hen ska sova, eller som solskydd. Det visade sig vara ett klockrent köp och vi använde den flitigt från att han var 6-7 månader till cirka två år. Sedan ärvdes den av kusiner och har nu åter kommit i vår ägo när andra sonen är född och används lika mycket om inte ännu mer. Så jag kan vittna om att den är otroligt slitstark också, såhär fyra år och tre barn senare är den fortfarande fullt funktionsduglig om än lite solblekt.

Vi var sugna på lite längre vandringar och tyckte att en bärstol med ryggsäck och regnskydd vore smidigt. Vi köpte en MacPac. Tyvärr kände jag ganska kort efter inköpet att den inte riktigt var anpassad för min ringa storlek, den satt bättre på sambon. Men den har hängt med på ett antal längre skogspromenader och några fjällturer. Den är utrustad med avtagbart soltak, myggnät, ett mindre regnskydd för lätta stänk samt ett större överdrag vid riktiga skurar. Det faktum att barnet sitter i en slags stol gör att det blir väldigt bekvämt och han kunde sova långa stunder i den även när den stod på marken. Då surrade vi fast den i ett träd för att den inte skulle välta. Sedan finns det ett ganska generöst lastutrymme bakom och under barnet. En kanonbra bärstol, men kanske inte för dig som är lite kortare och mindre. Denna stol fick följa med oss i Funäsdalen och i Norge. Jag bar korta sträckor men fick ont i ryggen efter en stund, då avlastningsbältet som ska sitta över höfterna inte riktigt fungerade på mig hur vi än justerade inställningarna.

barstol_norge.JPG
En glad bebis i sin bärstol i Norge 2013

Sammanfattningsvis om att vandra med barn och framförallt att bära på dem, eftersom det är vad vi hittills har provat på, kan jag bara säga: gör det! Ett fantastiskt sätt att resa på eftersom det är enkelt och smidigt, du har händerna fria, barnet kommer nära din kropp och du har bra koll på dem. Du får lite extra vikt att bära på vilket ger lite mer träning, om bärhjälpmedlet sitter rätt och är ergonomiskt vill säga. Vandringsresor är ett fridfullt, billigt och miljövänligt sätt att resa på. Det är enkelt att hitta vackra ställen att vandra på, jag kan lova att det finns fina leder inom ett bekvämt reseavstånd från dig var du än bor. Dessutom på i stort sett alla platser i världen går det att hitta fina platser att upptäcka till fots.

Vissa barn kanske inte gillar att bli burna på det sättet, men det är nog i vissa fall en vanesak. Vi började som sagt från dag ett med båda barnen och hittills har det funkar även med son nummer två som nu är sex månader. Han sover i selen på någon av oss varje dag, kortare eller längre stunder.