Första resan med bebis – Bilsemester i Norrland

När vår första son var tre månader var det dags att packa in oss i bilen och dra till släkten i Norrland. Vi såg det som en nyttig övning inför den stora resan vi planerade: två månader i Thailand året därpå då han skulle vara fyra och en halv månad när vi åkte. Den kan du läsa om här på bloggen i ett annat inlägg. Jag har inte riktigt fått till en bra lösning med taggar och kategorier än men det är på gång.

IMG_2602.JPG
Hunden passade gärna på att låna babyskyddet när tillfälle gavs. Av förklarliga skäl togs inte så många foton på den här resan. Dagsljuset i Norrland vintertid är extremt sparsamt plus att vi mest var inomhus pga pytteliten bebis. 

Vi packade i alla fall in oss själva, bebis och hund i en lånad kombi och körde hundra mil uppåt landet i bitvis snökaos. Bodde hos släktingar och hade överlag en enkel och bekväm resa. Den jobbigaste biten var Umeå-Lycksele då vädret verkligen inte var gynnsamt. Sikten var cirka fem meter framför bilen, snön fullkomligt öste ner och temperaturen närmade sig tjugo minusgrader… Vägens slut och dikets början var diffusa i mörkret. Då var jag en aning nervös och undrade stilla om vi var dumma i huvudet som släpat med oss vår lilla bebis ut på detta äventyr. Men till slut kom vi fram och allt gick bra. Dagen efter hade vädret slagit om till ett par plusgrader och snön blaskade bort.

Lärdomar från resan?

Blöjbyten på halvfräscha bensinstationstoaletter är ett mindre exotiskt inslag på resor av den här typen. Så vi fick lära oss att ha koll på packningen, till exempel att alltid ha tillräckligt många blöjor och våtservetter i skötväskan för en eventuell bajskatastrof. Dessa kan ju inträffa oftare än vad man önskar.. Och flera omgångar med extrakläder både till sig själv och bebisen är smart.

En bra grej om man ska köra bil väldigt långt är förstås att se till att vara utvilad, inte ha bråttom, ha koll på vädret om det är en säsong med dåligt väglag, ha koll på att bilen fungerar som den ska. Egentligen inte så stor skillnad mot en vanlig långresa bara för att man har en bebis med sig. När barnen är lite större blir mat och underhållning desto viktigare.

Det viktigaste med den här resan var nog att vi blev av med ”resa med barn-oskulden”. Vi vågade oss ut, sova borta och allt det där. Allting gick jättebra som det ju oftast gör, även om man kan måla upp alla tänkbara scenarion i förväg – tänk om han kräks ner hela bilen, skriker sig medvetslös på bensinmacken, blir jättesjuk och får hög feber när vi sitter fast i en snödriva längs en öde landsväg i Norrlands inland, och så vidare. Inget av detta inträffade och vi gick stärkta ur upplevelsen – redo för nästa resa mot betydligt varmare breddgrader.

Två månader i Thailand med bebis

Redan när vi väntade vårt första barn började vi planera en längre utlandsvistelse under föräldraledigheten. Det verkade vara en ypperlig tid i livet för det, när allting annat liksom stannar av ett tag och vi båda hade möjlighet att vara lediga samtidigt tack vare dubbeldagarna från Försäkringskassan. Sonen föddes i september och vi ägnade en del tid under hösten åt att leta flyg, ordna pass och visum och hitta hyresgäster till vår lägenhet i Göteborg. Min pappa bor i en by som heter Huay Yang i Thailand, den ligger tio mil söder om Hua Hin och det var dit vi skulle resa.

I slutet på januari bar det äntligen av. Vi åkte från Landvetter på eftermiddagen, bytte flyg i Helsingfors sedan direkt till Bangkok. Eftersom det var nattflyg tänkte vi att sonen skulle sova större delen av resan. Det gjorde han väl i och för sig, men han fick någon slags skrikattack mitt i natten. Det hade aldrig hänt innan så vi blev ganska skärrade och nervösa. Flygvärdinnorna verkade dock vana och gjorde inte en min vilket kändes lugnande. De har nog upplevt skrikande bebisar förr.

En härlig grej med att flyga med en bebis är att man känner sig som en kunglighet; vi seglade förbi säkerhetskontrollen trots en hel väska full med flytande mjölkersättning. Vi fick gå före i kön till boarding eftersom vi hade bokat en speciell plats med babysäng. Väl i Bangkok var det ännu mer gräddfil, de kom och hämtade oss från den evighetslånga kön till passkontrollen och vi fick gå vid sidan om. Vi har även fått liknande behandling på senare resor, de flesta är otroligt hjälpsamma när du kommer med en liten bebis. Tyvärr verkar specialbehandlingen avta med barnens ålder.

Med tanke på att vi var nyblivna föräldrar hade vi inget större behov av äventyr på den här resan. Vi kom ganska snabbt underfund med att det vi ville allra helst var att tillbringa tid tillsammans i vår nya lilla familj. De enda utflykterna vi gjorde var till närliggande orter som Thap Sakaae, Ban Gruud och Prachuap (stavningen är säkert helt fel). Bara dagsresor, förutom när vi åkte till Hua Hin och bodde över en natt. Hua Hin tilltalade oss inte särskilt mycket. För många turister, barer och mer hektiskt tempo än Huay Yang.

Huay Yang är en sömnig liten by där man mest träffar på svenska pensionärer och enstaka barnfamiljer, i alla fall i februari-mars när vi var där och då det är lågsäsong. Under december-januari är det betydligt fler turister, jag tror det är en övervägande majoritet svenskar även då. Många svenskar är bofasta under delar av året och har hus i inhägnade områden som bevakas av vakter. Inne på dessa områden finns ett eller flera gemensamma poolområden och många likadana hus med små trädgårdar till. Det är oftast ett sådant hus du kan hyra om du vill bo just i Huay Yang, och säkert ser det likadant ut på många ställen i Thailand.

Huset vi hyrde låg i ett sådant område och hade två sovrum, ett vardagsrum/kök samt en altan. När vi var där var bara ett fåtal av husen bebodda så det var ganska ödsligt på området. Fördelen var att vi hade poolen för oss själva de få gånger vi var där. Oftast åkte vi ner till havet istället, där fanns flera härliga strandrestauranger med solstolar under skuggande tak där vi kunde tillbringa hela dagarna. Annars händer det inte så mycket i byn. Naturen är vacker men inget särskilt jämfört med övriga Thailand skulle jag tro. Det finns en tågstation så det går bra att åka tåg från t ex Bangkok dit. Det går också bussar både från Bangkok och Hua Hin. Ett lugnt, trevligt ställe om man inte vill uppleva för mycket äventyr men ändå ha sol, bad och god mat. Det finns många restauranger att välja på och allt är väldigt billigt förutom ett fåtal lite finare ställen. Huay Yang utvecklas dock i rask takt, nya restauranger och bostadsområden byggs upp hela tiden.

Bilder på altanen på huset där vi bodde. Det fina tältet av myggnät lånade vi av pappa och hans tjej. Mycket praktiskt om man är rädd för Denguemyggor! Men vi använde det inte så mycket.

Kostnader och praktiskt

Med hjälp av kontakter hittade vi ett hus att hyra i två månader för 5500 kronor per månad. Det var också den summan vi hyrde ut vår lägenhet hemma för under samma period, så vi lyckades mer eller mindre kvitta boendekostnaden. Ofta går det att förhandla ner priset på hus lite om du tänker bo där en längre period. Det blir ju lättare för hyresvärden med en och samma hyresgäst under en längre tid. Sedan är det bra att dubbelkolla att det t ex ingår wifi och städning i priset. Det har blivit lättare nu när airbnb finns, det är en tjänst vi ofta använder oss av för att boka boende numera.

Troligtvis levde vi billigare i Thailand än vad vi hade gjort hemma under samma period. Visserligen åt vi både lunch och middag ute varje dag men oftast valde vi relativt billiga restauranger och maträtter. Prisklassen varierar ganska mycket mellan de enklaste och de dyraste ställena, så det finns alternativ även i en så liten by som Huay Yang. En middag kan gå på allt från 20 till 250 kronor, men närmare den lägre summan.

Vi hade inte direkt några andra utgifter förutom bensin till mopeden, blöjor, mjölkersättning och ytterst lite shopping. Sonen var ännu så liten att han bara drack mjölkersättning och gick så smått över till välling medan vi var där.

På första bilden ett av våra favorithak, Kai’s vid stranden. På kvällarna befolkades den tomma restaurangen mest av herrelösa hundar, dock snälla sådana. Till höger en bild på gränsen mot Burma, det ligger ganska nära Huay Yang. Vid gränsen finns en stor marknad som är rätt kul att besöka. Tror den, eller stället heter Dan Singkhon eller något sånt. 

Flygresan

Vi flög från Landvetter till Helsingfors, därifrån direkt till Bangkok. Bytestiden i Helsingfors var relativt kort men jag upplevde inte att det var något problem på vägen dit. På hemvägen däremot, missade vi det tänkta flyget till Landvetter på grund av försening så vi fick vänta några timmar extra på Helsingfors flygplats. Tyvärr minns jag inte alls vad flygresan kostade, och eftersom det är fyra år sedan nu har jag inte kvar några uppgifter på det.. Men det är väl ofta billigast att boka i ganska god tid, typ två månader innan avresa senast.

Från Bangkok till Huay Yang tar det cirka fyra timmar med bil eller buss. Vi hade i förväg ordnat med en chaufför från byn, det finns flera sådana alternativ eller helt enkelt en taxi. Hade vi rest utan barn hade jag tagit buss eller tåg. Kanske blir det nästa gång vi åker, när barnen är större.

Det bästa med Thailandsresan

Det bästa var helt klart all tid vi fick tillsammans i vår nya familj, utan att behöva tänka på vardagspraktiska saker som matlagning, handla, städa, jobba etc. Att bara vara, i ett fantastiskt klimat dessutom. Såklart var det roligt att få möjlighet att umgås mycket med min pappa som jag annars aldrig träffar mer än några dagar om året eller vartannat år, då han är hemma i Sverige. En tredje positiv sak var all den goda maten vi fick möjlighet att prova. Vi försökte testa så mycket som möjligt och ville gärna äta vad thailändarna äter. En del mat lyckades vi aldrig riktigt förstå oss på. Det finns ett talesätt att thailändare äter allt utom turister och bilar och jag är böjd att hålla med.

Underbara stranden, dagtid och kvällstid. Helt klart ett av de stora plustecknen med Thailand. I den lilla byn var vi dessutom ofta helt ensamma på milslånga kritvita sandstränder. 

Överlag är människorna vänliga, öppna, hjälpsamma och service-minded. Vi fick som förklaring att det är en stor skam att behöva säga nej eller inte kunna hjälpa en medmänniska i thailändarnas kultur. Kanske har det med buddhismen att göra. Detta fick vi ett absurt exempel på en kväll när vi besökte en restaurang lite senare än vanligt. Vi frågade om de hade öppet och de nickade glatt och tog emot oss. Men det tog lite lång tid att få in maten tyckte vi. I efterhand visade det sig att kocken egentligen hade slutat och åkt hem, men när vi kom dit ville de inte behöva neka oss utan ringde tillbaka kocken. En annan gång beställde min sambo en stor Chang (öl) på en restaurang. Den var slut, men istället för att säga det skickade de iväg en i personalen att åka och hämta mer Chang någon annanstans. Det var tydligen bättre än att skamset behöva erkänna att den var slut.

Vi upplevde att kärleken till barn är omfattande. På en del restauranger tog personalen vår son i famnen och bar omkring på honom för att avlasta oss medan vi åt. Kanske var det en smart taktik, för de restaurangerna återvände vi ju gärna till förstås. Sedan kan jag tänka mig att något mer överbeskyddande föräldrar skulle bli nervösa av att personalen går iväg med deras barn, ut i köket för att hälsa på kockarna och kanske en gammal farmor, haha. Jag upplevde dock en så överväldigande godhet och värme från alla vi träffade så jag var aldrig det minsta orolig för att något skulle hända vår son. Men så var det också en liten by och jag kanske inte hade varit lika bekväm om det hade hänt på en stökig marknad i Bangkok.

Det sämsta

Jag kan egentligen inte se några nackdelar med själva resan. Jag ångrar absolut inte att vi gjorde den. Ska man ändå säga något negativt om själva byn vi bodde i och som kanske gäller Thailand överlag, så är det just de skarpa gränserna mellan lokalbefolkning och ”falanger” dvs utlänningar (foreigners). Kulturellt men framförallt socioekonomiskt är det milsvid skillnad.

Huay Yang består nästan av två parallella samhällen. Längs huvudgatan eller utanför de inhägnade områdena bor thailändare i enkla hus och skjul med plåttak. Vid stranden och inne på områdena bor västerlänningar i flotta, vita villor med stora altaner och swimmingpool. Självklart finns det undantag, och kvinnor i byn har blivit tillsammans med falanger och bildat familj. Det är jättevanligt med sådana familjekonstellationer i byn. En del bofasta falanger har lärt sig språket och umgås mer med thailändare än västerlänningar. Men överlag är det stora skillnader och en slags barriär mellan de två världarna vilket vi inte riktigt kände oss bekväma med. Det är samma sak nästan vart man än reser, det där kruxet att finna sig i rollen som rik västerlänning på besök.

I Huay Yang är turismen än så länge ganska småskalig vilket gör att man inte känner sig som en vandrande påse pengar som på många andra ställen. När vi var i Hua Hin till exempel stod det inkastare och försäljare längs varenda gata och försökte få vår uppmärksamhet. Så är det ännu inte i Huay Yang. Tyvärr kommer det väl att exploateras mer och mer i likhet med många andra turistorter.