När vår första son var tre månader var det dags att packa in oss i bilen och dra till släkten i Norrland. Vi såg det som en nyttig övning inför den stora resan vi planerade: två månader i Thailand året därpå då han skulle vara fyra och en halv månad när vi åkte. Den kan du läsa om här på bloggen i ett annat inlägg. Jag har inte riktigt fått till en bra lösning med taggar och kategorier än men det är på gång.
Vi packade i alla fall in oss själva, bebis och hund i en lånad kombi och körde hundra mil uppåt landet i bitvis snökaos. Bodde hos släktingar och hade överlag en enkel och bekväm resa. Den jobbigaste biten var Umeå-Lycksele då vädret verkligen inte var gynnsamt. Sikten var cirka fem meter framför bilen, snön fullkomligt öste ner och temperaturen närmade sig tjugo minusgrader… Vägens slut och dikets början var diffusa i mörkret. Då var jag en aning nervös och undrade stilla om vi var dumma i huvudet som släpat med oss vår lilla bebis ut på detta äventyr. Men till slut kom vi fram och allt gick bra. Dagen efter hade vädret slagit om till ett par plusgrader och snön blaskade bort.
Lärdomar från resan?
Blöjbyten på halvfräscha bensinstationstoaletter är ett mindre exotiskt inslag på resor av den här typen. Så vi fick lära oss att ha koll på packningen, till exempel att alltid ha tillräckligt många blöjor och våtservetter i skötväskan för en eventuell bajskatastrof. Dessa kan ju inträffa oftare än vad man önskar.. Och flera omgångar med extrakläder både till sig själv och bebisen är smart.
En bra grej om man ska köra bil väldigt långt är förstås att se till att vara utvilad, inte ha bråttom, ha koll på vädret om det är en säsong med dåligt väglag, ha koll på att bilen fungerar som den ska. Egentligen inte så stor skillnad mot en vanlig långresa bara för att man har en bebis med sig. När barnen är lite större blir mat och underhållning desto viktigare.
Det viktigaste med den här resan var nog att vi blev av med ”resa med barn-oskulden”. Vi vågade oss ut, sova borta och allt det där. Allting gick jättebra som det ju oftast gör, även om man kan måla upp alla tänkbara scenarion i förväg – tänk om han kräks ner hela bilen, skriker sig medvetslös på bensinmacken, blir jättesjuk och får hög feber när vi sitter fast i en snödriva längs en öde landsväg i Norrlands inland, och så vidare. Inget av detta inträffade och vi gick stärkta ur upplevelsen – redo för nästa resa mot betydligt varmare breddgrader.
Reseperspektivet 